mysbruk

tionde steget. reflektion. var på permission, förrförra helgen om jag inte minns fel. fan vad skönt och så bra det gick, nervöst och oroligt att komma hem till sin stora två, mest gamla skumma minnen, då jag levde där var dagarna en evig jakt, ett aktivts missbruk. kaos dekadens fylla och misär. men efter någon timma infann sig lugnet och jag kände sinnesro. fredagen kom dit, efter att rest över halva sverige, tog nästan hela dagen, såg intressanta människor fina landskap. drog på mig en djävlig huvudvärk antagligen av oron inför hemkomsten och människorna jag tänkte träffa. spänd i hela kroppen. på fredagen träffa jag iaf ingen, folk drack eller var bakfulla, tur var väl det eftersom jag ändå inte mådde bra. dagen efter gick upp tidigt strök omkring på stadens gator, fylld av glädje och lugn. men hade även frågan: vad gör alla andra är jag inte lite ensam.. de festar väl och har kul, precis tagit sig en återställare och lever livet. missbrukspersonligheten den där djävulen vrider och vänder, bråkar med jaget. gick till kyrkogården, tända ljus för dem döda. såg saker ur ett helt nytt perspektiv. så skönt att slippa besattheten av att droga. sen träffa jag goda gamla vänner, söta flickor, fina föräldrar, härliga gamla pundar polare. skönt att återse dessa människor, så jag har saknat dem,    det blev söndag träffa den mest skötsamma, åt frukost sen tog tåget hem. fylld av harmoni, om man jämnförr med annars. resan tog hela dagen. skönt att vara tillbaka. nu känns det tryggare inför framtiden.