sunny monday
folk som går folkhögskolan gymnasium och sånt där hemma har ledigt denna vecka. höstlov, sportlov eller något i den stilen kanske. vaknade vid åtta, solen sken in i mitt rum. snabba sig upp för att få i sig lite frukost uppe i herrgården innan frukostvärdarna plockar bort. trött stressad kille, frukost cigg och dush. klockan är nio dags för morgon grupp, en ny vecka framför oss. usch inget vidare morgonhumör, palla sitta och dela om sitt mående, gårdagen och reflektera dagens text en sådan okristlig tid som 09.00. men skönt folk har kommit hem välbehållna från permiss och jag ser fram emot en ny vecka nya möjligheter. måendet vänder fort. skippar föreläsningen, då jag har mer frihet efter att ha varit här så länge och redan varit på de flesta föreläsningar flera gånger om. dagen fortsätter och inget spec händer. varit på aa möte i hallstahammer, hur skönt som helst, lite folk men många bra delningar som berörde mig. har lättare att prata i grupp och inför främlingar nu. självkänslan och självsäkerheten sviktar rätt mycket men så mycket bättre nu, skönt att kunna ta plats och kunna bidra. hjälpt medpatient men en uppgift kallad känslogubben, han hade svårt att se något positivt med sitt liv och i sig själv. vi andra ser så mycket mer.. massa skit som hänt, blockar positivt tänkande svårt att se inåt.
jag är så tacksam över att jag har så fina vänner kvar. att hälsan är okej och att jag återfått mitt förstånd.
jag har så mycket mer att jobba på men jag är på rätt plats vid rätt tillfälle, på något sett kan det nog inte bli bättre. jo fan jag vill ha kärleken, i form av ett förhållande med en kvinna, tillbaka i mitt liv. aa gemenskapen och programet säger man ska vänta ett år. kanske inte är mogen för det ännu. men saknar det verkligen och hoppas innerligt att jag en dag ska finna lyckan och dig, jag vet att det kommer när tiden är mogen. eller nu ljuger jag, känner mig inte riktigt säkerr på något alls emellanåt.
i helgen åker jag hem på permission om det blir beviljat. första gången sen i somras. till staden människorna och min lägenhet som jag flydde i från, inte lyckades av att stå ut med i slutet. ville bedöva smärtan, den egenvalda ensamheten, mildra kaoset jag själv skapat. fan hur ska det gå. glad att jag mår bra nu iaf, saker ordnar sig hur eller hur på något sätt, bra eller dåligt vem vet den som lever får se. svårt att i förväg veta guds planer, eller när man precis lever i någon hysterisk dimma, och inte ser ljuset.. nää ut och röka sig lite sen sova, måste, borde vara pigg imorgon göra det bästa av tiden här. klockan är halv ett på natten, de flesta sover, ute är det becksvart, kallt och blåsigt. känner mig inte ensam, känner mig trygg och mår väl. xoxo
Kommentarer
Trackback
