tisdag

jag ville slappna av och luta mig tillbaka. här blir dagarna långa, försöker ägna min kväll åt att kolla tillbaka på mitt liv och göra uppgiften jag ska redovisa inom en snar framtid rättare sagt fredag. men jag finner fan ingen ro, läst 39 sidor om missbruket och jaget. men skjuter på det jobbiga en dag till, eller om jag kanske kommer igång sen innan jag ska sova. ta djävulen vid hornen göra upp med det förflutna. fått permission beviljat, ska hem i helgen. första gången sen jag åkte hit i somras. orolig över det, vad fan ska jag hem och göra. men för eller senare måste jag gå emot mina rädslor vare sig jag vill eller inte.. folk vill träffa mig iaf, så glad över att dem finns kvar i mitt liv. liigger piller i min lägenhet, fan jag som har över tre månaders nykterhet. men låter mig inte frestas. vill komma tillbaka efter permissionen med rent samvete, jobbigt att behöva trassla in sig i lögner. och ärligt talat vet jag ju att det inte kommer stanna vid några piller om jag väl börjar. ska jag någonsin droga så skjuter jag det långt på framtiden. för helvete jag är värd något bättre än ett isolerat dekadent mörkt leverne. ryck upp dig grabben släpp in ljuset se till att våga tro på dig själv för helvete.
dagen idag har varit helt okey, varit lagom slapp. fina grupper. i veckan får två i gruppen frihet, undrar hur allt kommer kännas sen för vi som är kvar. förhoppningsvis kommer några nya över från grunden till oss. önskar innerligt att min permiss blir bra, undrarv om väggarna i min lägenhet luktar ångest. om jag kommer få mycket flashbacks. men det är ny tid nu, vinden har vänt. jobbigt att man skjuter upp sånt som är jobbigt och som egentligen är viktigt. tänker på min uppgift, att jag alltid ska göra dem i sista stund. undrar hur livet kommer bli senare om jag skjuter på mötesgående och saker som är av ytterst vikt för mitt tillfrisknande.
det skulle aldrig bli som förr. hur länge ska jag behöva vänta. låt den dagen komma snart. jag är bäst, helt perfekt eller. jag duger som jag är passar in har något visst har något att ge. tvivelaktig bakgrund och en tankeverksamhet utan dess like, snurrar som en torktumlare. gömmer mig inte bakom diagnoser, men känner mig till viss grad aningen missförstådd. snart ten step med gruppen, reflektera över dagen, händelser, sitt mående lätta på sitt hjärta, eller om man har något speciellt man vill ta upp. skön gruppsittning den enda utan teraputen. imorgon åker vi till simhallen. på kvällen ska jag höra på en sprutnarkomans livshistoria. ikväll be gudarna om styrka att ta tag i det som är svårt, ta mig tid till det viktiga. kunna sortera, hitta rätt i världen av frågor utan svar, bland kraven och stressen. det ordnar sig vännen, släpp taget och go with the flow. gillar dig, kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0