mysbruk

tionde steget. reflektion. var på permission, förrförra helgen om jag inte minns fel. fan vad skönt och så bra det gick, nervöst och oroligt att komma hem till sin stora två, mest gamla skumma minnen, då jag levde där var dagarna en evig jakt, ett aktivts missbruk. kaos dekadens fylla och misär. men efter någon timma infann sig lugnet och jag kände sinnesro. fredagen kom dit, efter att rest över halva sverige, tog nästan hela dagen, såg intressanta människor fina landskap. drog på mig en djävlig huvudvärk antagligen av oron inför hemkomsten och människorna jag tänkte träffa. spänd i hela kroppen. på fredagen träffa jag iaf ingen, folk drack eller var bakfulla, tur var väl det eftersom jag ändå inte mådde bra. dagen efter gick upp tidigt strök omkring på stadens gator, fylld av glädje och lugn. men hade även frågan: vad gör alla andra är jag inte lite ensam.. de festar väl och har kul, precis tagit sig en återställare och lever livet. missbrukspersonligheten den där djävulen vrider och vänder, bråkar med jaget. gick till kyrkogården, tända ljus för dem döda. såg saker ur ett helt nytt perspektiv. så skönt att slippa besattheten av att droga. sen träffa jag goda gamla vänner, söta flickor, fina föräldrar, härliga gamla pundar polare. skönt att återse dessa människor, så jag har saknat dem,    det blev söndag träffa den mest skötsamma, åt frukost sen tog tåget hem. fylld av harmoni, om man jämnförr med annars. resan tog hela dagen. skönt att vara tillbaka. nu känns det tryggare inför framtiden.

klockan är 19:33 jag sitter på tåget, har precis passerat hallstahammar. kall fuktig trött morgon. blir nog en fin resa, blev loite strul  med biljetterna i sura, men ska försöka få ut dem i västerås istället. kommer ändå så att få vänta där en timma. åker förbi gröna åkrar röda stugor i ett orange brunt disigt höstlandskap. ska nog köpa frukost i västerås med så man är pigg under resan och när man kommer fram.. framåt kvällen är jag framme. hemma, sjukt.

jag ville slappna av och luta mig tillbaka. här blir dagarna långa, försöker ägna min kväll åt att kolla tillbaka på mitt liv och göra uppgiften jag ska redovisa inom en snar framtid rättare sagt fredag. men jag finner fan ingen ro, läst 39 sidor om missbruket och jaget. men skjuter på det jobbiga en dag till, eller om jag kanske kommer igång sen innan jag ska sova. ta djävulen vid hornen göra upp med det förflutna. fått permission beviljat, ska hem i helgen. första gången sen jag åkte hit i somras. orolig över det, vad fan ska jag hem och göra. men för eller senare måste jag gå emot mina rädslor vare sig jag vill eller inte.. folk vill träffa mig iaf, så glad över att dem finns kvar i mitt liv. liigger piller i min lägenhet, fan jag som har över tre månaders nykterhet. men låter mig inte frestas. vill komma tillbaka efter permissionen med rent samvete, jobbigt att behöva trassla in sig i lögner. och ärligt talat vet jag ju att det inte kommer stanna vid några piller om jag väl börjar. ska jag någonsin droga så skjuter jag det långt på framtiden. för helvete jag är värd något bättre än ett isolerat dekadent mörkt leverne. ryck upp dig grabben släpp in ljuset se till att våga tro på dig själv för helvete.

folk som går folkhögskolan gymnasium och sånt där hemma har ledigt denna vecka. höstlov, sportlov eller något i den stilen kanske. vaknade vid åtta, solen sken in i mitt rum. snabba sig upp för att få i sig lite frukost uppe i herrgården innan frukostvärdarna plockar bort. trött stressad kille, frukost cigg och dush. klockan är nio dags för morgon grupp, en ny vecka framför oss. usch inget vidare morgonhumör, palla sitta och dela om sitt mående, gårdagen och reflektera dagens text en sådan okristlig tid som 09.00. men skönt folk har kommit hem välbehållna från permiss och jag ser fram emot en ny vecka nya möjligheter. måendet vänder fort. skippar föreläsningen, då jag har mer frihet efter att ha varit här så länge och redan varit på de flesta föreläsningar flera gånger om. dagen fortsätter och inget spec händer. varit på aa möte i hallstahammer, hur skönt som helst, lite folk men många bra delningar som berörde mig. har lättare att prata i grupp och inför främlingar nu. självkänslan och självsäkerheten sviktar rätt mycket men så mycket bättre nu, skönt att kunna ta plats och kunna bidra. hjälpt medpatient men en uppgift kallad känslogubben, han hade svårt att se något positivt med sitt liv och i sig själv. vi andra ser så mycket mer.. massa skit som hänt, blockar positivt tänkande svårt att se inåt.